Är Sverige det enda landet som har ett slutspel med bara fyra lag?

Slutsspelsserien var ju som bekant bara en förlängning av serien för de åtta bästa. Inget slutspel.

Nu ställs Sävehof mot Guif och Ystad mot Drott. Avbytarbänken gissar att det kan bli fem matcher i båda mötena. Tror ändå att Sävehof vinner 3-1. Mer ovisst i andra semin. Tippar med hjärtat och säger 3-2 Drott.

Det enda som är klart är att Sverige får ett nytt mästarlag.

Uppdrag både för A- och U-landslaget i helgen.

A-gänget gjorde väl ingen större insats i Bring Cup, men tanken var troligen inte att dominera och spela hem turneringen med det manskap som till slut ställdes på planen.

Roligt att debutanterna gjorde bra ifrån sig. Robin Andersson i All Star Team och Enström/Lindell som kastade in 6-8 bollar var på sina tre halvlekar. Avbytarbänken har ingen koll på Lindells procent. Enström satte åtta av tio och det är givetvis ett mycket gott facit.

Att Larholm är tillbaka är oxå glädjande. Vänsternio är ett fortsatt problem. Speciellt nu när det bevisades att Bliznac har noll förtroende från ledningen. Därmed inte sagt att hans spel denna säsong har givit rätt till mer förtroende.

För de yngre förmågorna blir det EM till sommaren efter avklarat kval. Avbytarbänken har bara ögnat igenom målskyttarna, men slås av att laget verkar vara jämnt med många målskyttar och bra fördelning.

Avbytarbänken ligger lite lågt för tillfället.

Ber om ursäkt för det, men även en bloggar får förhinder ibland. Återkommer när saker och ting, inte nödvändigtvis vulkanen, lugnat ner sig.

Inte ett ord från gårdagens HEH-möte.

Avbytarbänken börjar fundera på om potentaterna inte kom överrens. Eller är det bara redovisningen av mötet som släpar efter?

Ahk.nu förser oss med statistiken som HEH valt att negligera.

Mål

Zachrisson 46

Höglund 39

Jonsson 36

Fritson 33

Ekberg 32

Jakobsson 31

Svernling 29

Tholin 29

Enström 28

Lövgren 28

Spelmål

Fritzon 33

Jakobsson 31

Höglund 29

Jonsson 29

Tholin 29

Svernling 28

Enström 28

Karlsson 27

Seifert 27

Hagelin 27

Assist

Seifert 29

Bernhardsson 25

Bliznac 25

Stenbäcken 24

Eriksson 24

Persson 18

P. Johansson 18

R. Andersson 17

Aren 17

Pilfalk 15

Räddningsprocent (minst 50 skott)

Aggefors 46

Forsberg 44

Nielsen 44

D. Andersson 39

L. Larsson 38

Talen i rubriken är beviset för att slutspelsserien inte blev vad många hoppats.

Som ni förstår är talen publiksiffror. Mer exakt de tre sämsta under slutspelsserien. Totalsnittet landade på 1317 personer. Att jämföras med grundseriens 1452 åskådare per match. Således ett publiktapp. Jämfört med förra säsongens kvartsfinaler är tappet nästan 400 åskådare. Inte vad HEH och klubbarna hoppats på.

Grundproblemet är att två lag var hopplöst avsågade redan efter två omgångar. Hur ska klubben då kunna locka publik till sina två återstående hemmamatcher? För Malmö har troligen slutspelsserien inneburit ett ekonomiskt minus.

Ingen kan egentligen lastas för misslyckandet. Slutspelsserien var en ny tanke som klubbarna stod bakom. Problemet är att Arne Johansson försvarar idén med näbbar och klor. Inse istället att det var en felaktig satsning där alla är medskyldiga. Ingen begär ett facit på förhand, men nu gäller det att omgående skrota idén och hitta nya eller gamla lösningar.

Ekonomisk tapp är en sak, det sportsliga ett annat. Största förloraren i den nya slutspelsserien är Alingsås. En kvartsfinal i det gamla systemet hade inneburit match mot Skövde eller Malmö och en hyfsat enkel resa till semifinal. Nu ställdes Alinsgås istället mot heta Drott och Guif. Ingen lätt uppgift ens med tre bonuspoäng. Vi ska dock inte glömma att Alingsås alldeles på egen hand missade avancemang genom två sämre insatser mot Drott. Det är inte systemets fel.

Vinnare är lagen som går till semifinal, varav tre är riktiga publiklag. I Eskilstuna, Halmstad och Ystad blir det fest. I Partille blir det som vanligt. Förhoppningsvis kan båda serierna spelas till åtminstone fyra matcher.

Det är inte bara publiken som tappats. Även slutspelsnerven har gått förlorad. Spelet har inte varit i närheten av så fysiskt som vi vande oss vid under fjolårets slutspel. Efter tre omgångar låg utvisningssnittet under grundseriens. Detta trots att domarna i många fall känts petigare än i grundserien. Troligen har domarna gått in med inställningen att det kommer bli tufft och sedan plockat ut spelare för småsaker i förbyggande syfte. När spelarna sedan inte höjt nivån så har domarparen fortsatt att hitta småsaker, men totalt sett har utvisningarna ändå blivit färre.

Vidare avslöjandes det nya systemets sårbarhet rejält i sista matchen. En Ystadvinst mot Sävehof med tillräckligt många mål hade inneburit en förlorad hemmaplansfördel. Snacka om Kalle Anka. Nu bänkade istället Winther sin förstasexa vid femmålsledning. Båda lagen fick ju ändå hemmaplansfavör. Drott har vunnit fem av sex matcher men får ändå börja borta. Kalle Anka på nytt. Slutspelsserien i sig hade kunnat funka med ”rätt” resultat. Rankingen inför semifinalerna känns däremot som något som kladdats ner på en lapp framåt småtimmarna på HEHs firmafest.

1942, 2514 och 3137 är desto roligares siffror som visar att matcherna som gäller något drar publik. Problemet är som ovan beskrivet att de betydelselösa matcherna drar ner snittet. Intresset finns alltså så länge matcherna är betydelsefulla. Gäller således att hitta en lösning där fler matcher betyder något.

Avbytarbänken har ingen lösning på problemet, men givetvis några tankar. Bäst av sju matcher i kvartsfinalerna och kanske även i semi är första tanken. Ger minst två hemmamatcher för det sämre laget. I Malmös fall hade andra hemmamatchen gällt något även om ställningen varit 0-3 inför fjärde matchen.

En annan fundering gäller hur lag nio och tio kan bjudas in till slutspelsfesten. Låt dessa lag spela bäst av tre mot lag sex och sju. Vinnaren får plats i kvartsfinalen. Minst en hemmamatch för lagen som tidigare hamnade i ingenmansland, och dessutom chansen att få fler hemmamatcher i kvartsfinalen. Med detta system skulle bäst av fem matcher räcka i kvartsfinalen. Lag ett till tre väljer sedan sitt motstånd som vanligt. Kanske kommer de sämre lagen mer slitna till kvartsfinalen, men det är priset man betalar för att inte placera sig bättre.

När Avbytarbänken sammanfattar sin egen utvärdering så är det solklart att slutspelsserien ska skrotas. Ändå finns en kluvenhet. Tanken är i grunden god, men måste förfinas. Trots detta vore det bättre med en återgång till det gamla systemet. Kanske med någon förändring.

Semifinalerna är i vilket fall orörda och förhoppningsvis kan vi se fram emot tio hårda fighter.

I morgon håller HEH medlemsmöte. Återstår att se om det blir några stora förändringar.

Expressen-Josefsson skriver att det finns ett förslag att utöka till 32 matcher. Avbytarbänken kan bekräfta. Förslaget känns dock inte särskilt genomtänkt av de tre klubbar som står bakom. En godtycklig poolindelning är största problemet.

32 matcher i grundserien plus sex slutspelsseriematcher eller minst tre kvarstfinaler, plus 3-5 semifinaler och final, plus eventuellt CL-kval (3 matcher) plus 10 CL-matcher för Sveriges respresentant ger 52-57 matcher om laget även spelar sm-final. Lägg till landskamper för några av spelarna så snackar vi värre schema än Bundesliga. Toppen med många matcher för lagen som inte slåss i CL men den trupp som ska klara över 50 matcher måste breddas. Då krävs ekonomiskt stöd från förbund eller HEH för att kunna bredda truppen. 50 matcher kan dessutom inte klämmas in under nuvarande serieperiod.

Andra saker som bör tas upp under mötet är tv-sändningar, HEHs objektivitetspolicy mm.

Någon mer som såg Caperio Täby-Dannes "kupp" i Sportnytt igår?

Danne har fått ta emot diverse hot från AIK-grobianer för något uttalande inför semifinalen lagen emellan. Efter gårdagens seger fick Danne frågan om han nu tänker ligga lite lägre inför finalen.

- Nä, för då får innebandyn ingen mediatid...