Ystad har värvat en tredje målvakt till a-truppen. Tanken är att konkurrensen ska höja prestationen. För Ystads skull får man hoppas det.

Tre målvakter, men inget toppnamn. Linus Bolin är förvisso stabil när han och laget är i form men är samtidigt väldigt ojämn. 39% förra säsongen är bra, men när inte Bolin funkar kan Ystad få det svårt. Alexander Nilsson och Leo Larsson är i vanliga fall sämre målvakter än Bolin. Torben Winther menar att Nilsson med rätt satsning kommer bli en högklassik elitmålvakt. Är inte det lite sent vid 28 års ålder?

Guifs anhängare bildar supporterklubb - Röda havet.

Avbytarbänken skickar sina lyckönskningar och hoppas samtidigt att det blir en mogen klack. För mycket småpojkar och Elitserien får ett nytt Kamikazes.

Reglerna som satts upp för Röda havet borgar för en juste klack. Ingen alkohol och inga fula ramsor. Hoppas bara klacken har lärt sig att Partille och Göteborg är två olika städer.

Ytterligare en omröstning är avslutad. Den visar att det framförallt är de båda finallagens fans som tar del av avbytarbänkens åsikter.

Hela 60% av de som röstat på sitt favoritlag håller på Alingsås eller Guif. En förklaring till detta borde vara att avbytarbänken startade under slutspelets andra halva, och följaktligen skrevs det en del om de båda lagen i bloggen.

Övriga läsare är väl spridda, men sex lag saknar fans bland avbytarbänkens läsare. Något som avbytarbänken tänker råda bot på så snart tillfälle ges.

Avbytarbänkens åsikter kring handbollens reglemente går vidare. Denna gång till en av handbollens ytterligheter - kantavslutet.

Eller kanske snarare kantförsvararna. Då och då inträffar situationen att en kantspelare i sitt inhopp slår ihop sina ben eller fötter med kantförsvararens ben. Efter en stunds tvekan, känns ibland som en evighet, tar domaren sitt beslut. Inte sällan blir det straff, men ibland blåses det istället för offensiv foul. Avbytarbänken hävdar att de flesta av dessa offensiva avblåsningar är felaktiga.

Straffkast ska utdömas så fort ettaförsvararen genar i målområdet eller har en fot på eller innanför sexmeterslinjen. Oftast döms oxå straff i dessa lägen. När ettaförsvararen inte täcker innanför är det upp till domaren att bedöma om försvararen är på plats i tid, och då blir "påhoppad" av anfallaren. Det är i denna situation som avbytarbänken anser att domaren ofta gör fel, vid offensiv avblåsning.

Regel 8:2 b lyder

" Det är ej tillåtet att med armar, händer eller ben spärra* motspelare eller att knuffa bort honom"

Således är det inte tillåtet att försvara med benen. Varje gång en ettaförsvarare tar ett långt steg och den ovan beskrivna krocker sker ska alltså straffkast utdömas. Om foten placeras utanför kroppens bredd (ett utsträckt ben) så används benet som försvarsmedel, vilket inte är tillåtet. Enda gången situationen kan ge offensiv foul är således när försvararen är helt på plats, med båda fötterna.

*Notera att ordet spärra inte bara ska läsas som en spärr á la mittsex. (Avbytarbänkens anmärkning)

Första finalmatchen i Champions League är avklarad. Kiel vilade sig under andra halvlek, med undantag för sista åtta minuterna vilket gav seger med fem bollar.

Älska eller hata den typ av handboll som europas bästa lag presterar. Avbytarbänken är kluven. Klart mer underhållande än Bundesliga, tack vare att det är mer kollektiv spel i Kiel och Ciudad Real. Ändå blir det ibland alltför mycket man mot man, och ständiga avbrott i spelet. Många tycker att det kraftfulla man mot man spelet är den stora behållningen. Avbytarbänken föredrar stora spel med mycket tanke. Ändå ska de båda lagens individuella prestationer framhållas. Vissa spelare har ett register som känns nästan omänskligt.

"Nollan" fick en mailfråga om varför handbollsspelare inte bråkar oftare. Svaret blev något grumligt men "Nollan" antydde att handbollsspelare inte beter sig som sina hockeykollegor och avslutade med att konstatera en stor anledning är att "man ibland får skälla av sig lite på domaren" i handboll.

Nollan har iofs rätt i att handbollen är en föregångare vad gäller relationen mellan spelare, men finns det någon sport som är en föregångare för vilken kommunikation som tillåts med domaren så är det just hockeyn. Kanske ett utbyte mellan sporterna vore på sin plats?

Daniel Bergqvist, målvakten som avbytarbänken spådde skulle ta över efter Daniel Svensson i Alingsås, är på väg till Sävehof.

Önneredsspelaren Bergqvist tränar nu med Partilleklubben och enligt vad som står i dagens GT är Bergqvist högintressant. Om värvningen genomförs kommer Forsberg att vara klar etta nästa säsong men Bergqvist blir en inressant inhoppare som säkerligen kommer få en del speltid.

Bergqvist är från början en Baltichovprodukt (Lerum), och spelade med Alingsås under junioråren. Nu verkar han alltså hamna "mitt emellan" Göteborg (ÖHK) och Alingsås.

Expressen har idag en artikel angående Stefan Karlssons avhopp.

http://www.expressen.se/sport/handboll/1.1577564/ville-stoppa-rik-nu-hoppar-han-av-i-protest

I del 2 en regel som med ett litet direktiv hade kunnat bli mycket enkel, istället för att vara det domslut som säkrast retar upp en hemmapublik.

Situation: Två spelare, en från vardera laget, står vid målgården och väntar på en boll som kommer i retur från målvakten eller målramen. Ena spelaren står bakom den andre och försöker luta sig framför sin motståndare för att få tag på returen. Spelaren närmast linjen kan inte hålla balansen och faller in i målgården.

Domslut: Frikast till den bakre spelaren.

Känns situationen igen? Ganska vanligt och en situation där domaren verkligen ställer till det för sig själv. Ingen protesterar i det läget mot ett frikast för spelaren närmast bollen. Han har ju i de allra flesta fall blivit intryckt i målgården.

Elitseriens domare måste bli konsekventa i att blåsa frikast för spelaren som är först på plats. Många kanske tycker att då är det ingen idé att försöka ta en retur om man inte är först, men det är det visst. Sida vid sida på en retur kan en rejäl kamp tillåtas. Ingen gruffar mer än den andre i det läget, och den som vinner bollen gör det oxå välförtjänt.

I en av semifinalerna stod två spelare och gruffade om en retur, med resultatet att ingen av dem fick tag  i bollen. Istället gick bollen förbi de två och ut till en spelare som stod en meter därifrån. Resultatet blev att ingen avblåsning behövdes, eftersom ingen gjorde mer fel än den andre, och spelet kunde flyta på utan avbrott.

Att vissa situationer kommer att bedömas annorlunda kommer vi inte ifrån, men om alla är införstådda med domarnas resonemang vid returer så får vi en enklare handboll.