Bloggkollegan sturmerfoul.blogg.se tar upp avbytarbänkens sammanställning av klubbarnas grundande, storlek på ungdomsverksamheten och antalet egna produkter i a-laget. Samtidigt efterlyses en sammanställning där publiksiffror och ekonomi tas med i beräkningen. Så för sturmerfoul och övriga. Håll till godo.

Nedan finner ni klubbnamn och en rad siffor, vilka i tur och ordning visar föreningens placering inom följande ligor. Ålder (yngst först), antal lag i föreningen (notera att vissa lag enbart har killar i verksamheten, avbytarbänken tar ingen hänsyn till detta annat än i nedanstående kommentar), egna produkter i a-laget, publiksnitt säsongen 2008-09 och ekonomi (lag 9-14 har negativt eget kapital)

Alingsås 14-6-11-9-6

Drott 6-14-12-8-8

Guif 4-2-6-1-3

H 43 10-8-9-6-9

Hammarby 8-13-14-11-14

Lindesberg 12-4-1-5-2

Lugi 9-3-4-3-11

Redbergslid 4-7-13-12-12

Skövde 3-8-9-2-3

Sävehof 11-1-6-7-4

Trelleborg 7-10-4-13-7

Tumba 13-5-8-14-10

FK Ystad 1-12-1-10-13

Ystads IF 1-11-1-4-1

Hoppas att ni inte blev yra av alla siffror. Egentligen är inte varje förenings enskilda siffra särskilt intressant. Sambandet mellan sifforna är det dock. Avbytarbänkens teori i tidigare inlägg var att det fanns ett samband mellan föreningens ålder och storleken på ungdomsorganisationen, vilket skulle ge fler egna produkter. Siffrorna visar att avbytarbänken inte var helt fel ute, men inte heller helt på rätt väg.

Sturmerfouls teori som ligger till grund för de nya siffrorna är mer på rätt väg. Teorin är att det finns ett samband mellan storleken på ungdomsverksamheten, publiksiffor och föreningens ekonomi.

Den förening som sticker ut är Ystads IF. Enda bottennappet är antalet lag i föreningen. Dock är Ystad en killförening (frånsett yngsta flicklaget) och siffran blir därför ganska ointressant. Egentligen borde den dubblas för att jämföras med de föreningar som har både flickor och pojkar i verksamheten. Toppnoteringar både vad gäller egna produkter och ekonomi. Publiksiffran ligger precis under topp tre.

Även Guif visar fina siffror. Trots att föreningen bara är sexa i ligan över egna produkter så stämmer sambandet även här. Det stora flertalet av spelarna är från Eskilstuna, även om de inte har Guif som moderklubb. Hemstadens pojkar ger mer publik och trevligare läsning för kassören.

Lindesberg visar att egna produkter ger hyffsat med "hemmapublik" (spelar i Örebro) och god ekonomi. Egna produkter får sällan lika hög lön som inhämtade spelare. Därmed inte sagt att det fungerar så i LIF.

Redbergslid och Hammarby bekräftar teorin, fast omvänt. Få egna produkter, förhållandevis dåligt med publik och usel ekonomi.

Trelleborg är det ojämnaste laget i sammanställningen. Många egna produkter, usel publiksiffra men ändå en ok ekonomi.

Källa för statistiken är HEH, och vad gäller ekonomin SVTs inslag om klubbarnas ekonomi. Avbytarbänken påstår inte på något sätt att ovanstående sammanställning och dess eventuella samband är fakta. Bara ett sätt att se på siffrorna. Det finns säkert fler slutsatser att dra.

Den sedan länge utlovade genomgången av regler som avbytarbänken anser att domarkollegiet borde titta närmare på tar nu sin början. Regel ett - övertrampet.

Egentligen handlar detta inte om övertrampet i sig, utan om domare som är för lata för att titta på linjen. Det handlar inte heller om de relativt få gånger domarna missar ett övertramp, utan om de gånger det blåses övetramp trots att det inte är det.

Främst uppstår denna situation då en mittsexa (oftast) kastar sig in i målgården för att slå in en retur. Om spelaren träffar bollen så godkänns målet åtta gånger av tio. Om spelaren missar bollen, eller inte får den i mål, döms spelaren som över linjen åtta gånger av tio. Avbytarbänken frågar sig då varför det blåses övertramp i de situationerna. Så länge spelaren håller sig utanför målgården så är det inte övetramp. Att domarna ändå blåser beror helt enkelt på lättja. Att signalen oftast är totalt onödig bryr de sig inte om.

Om målvakten får tag i bollen gör avblåsningen ingen större skillnad. Övertramp innebär ju målvaktens boll. Det som kan ske är att målvakten tvekar någon sekund för att försäkra sig om åt vilket håll domaren blåst. Om bollen istället hamnar hos en spelare, som tillhör målvaktens lag, så motverkar signalen hela handbollens tanke.

Situation: Mittsexa vräker sig in och slår bollen på målvakten och bollen går ut till målvaktens medspelare. Domaren blåser för övertramp på mittsex.

Resultat: Spelaren med boll måste, istället för att sätta igång ett uppspel eller en kontring, spela bollen till egen målvakt och kan först efter att ha fått tillbaka bollen försöka hitta ytor för omställning. I det läget är mittsexan med stor sannolikhet redan på väg hemåt. Domarens signal, blåst i ren lättja för att han inte orkar följa situationen till slut, ger det (enligt domaren) felande laget en fördel.

En annan situation som ofta förekommer är när domare blåser övertramp på japaner (luftpass) trots att de inte ens hunnit med att vrida på huvudet och se inhoppet. Varför blåsa i detta läge? Med väldigt få undantag vet en kanspelare exakt var linjen är och trampar därmed inte över. Domarens signal är i detta läge inte bara felaktig, den förstör även ett vackert och publikfriande spel.