Richard Larsson är aktuell för tyska andraligalaget Post Schwerin.

Om det blir en övergång kan LIF få det svårt till hösten, då Larsson är väldigt viktig för laget. Sebastién Ehnevid hade förvisso samma räddningsprocent (39) som Larsson under säsongen, men Larsson är nummer ett. Enda räddningen för LIF är att Ehnevid tar ett kliv framåt eller att Larsson ersätts med en minst lika bra målvakt.

För Lindesbergs skull får man hoppas att det stannar vid provspel för Larssons del. 

Så har Tumba återigen igen kritiserat en annan klubb för att inte ha meddelat dem om eventuella spelarövergångar.

Denna gång handlar det om två damspelare som hade fått ok att träna med Spårvägen. Istället åkte tjejerna till Finland och spelade med Spårvägen, vilket gör att Tumbas sportchef Stefan Högquist nu kritiserar Spårvägen i en skrivelse publicerad på damhandboll.nu och alltomhandboll.nu.

Spårvägens ordförande Kicki Jälmestål slår ifrån sig kritiken och menar att spelarna fått ok från en styrelseledamot i Tumba. Vidare menar hon att Högquist ljuger när han skriver att hon inte ville prata om ärendet i telefon.

Ord mot ord, och en riktig soppa.

Det här är andra gången på en dryg vecka som Tumba inte anser sig vara informerade om att andra klubbar vill ha deras spelare. En rad sådana här ärenden dyker upp varje säsong och avbytarbänken funderar på hur internkommunikationen fungerar i våra svenska elitklubbar. Vet verkligen elitansvarige och/eller ordförande vad enskilda styrelseledamöter gör?

Med tanke på att situationerna gång på gång uppstår så får nog svaret anses vara, nej.

Liganämndens ordförande avgår i protest mot att liganämnden beviljade RIK elitlicens. Skönt när folk står för sina åsikter.

Elitseriens ekonomiskt svarta får, RIK och Hammarby, har som bekant fått ny elitlicens säsong efter säsong trots usel ekonomi. Hammarby har stora skulder men verkar på något sätt ha vänt skutan. För RIK såg det dock mörkt ut in i det längsta, men när liganämnden till slut kom med sitt beslut så fick RIK föga förvånande stanna i högsta serien.

Ordföranden för nämnden Stefan Karlsson avgår nu eftersom han anser att det inte fanns några bra skäl till att ge RIK elitlicens. Majoriteten av övriga nämnden tyckte dock att skäl fanns. 

Avbytarbänken skulle inte vilja se en Elitserie utan RIK, men tycker samtidigt att liganämnden nu har satt en låg standard för vad som krävs av klubbarna. Nu ska det verkligen mycket till för att en förening ska få lämna högsta serien på grund av dålig ekonomi. Liganämnden har blivit fullständigt tandlös och kommer snart enbart (om inte redan) att ägna sig åt att hytta med fingret. Något som elitklubbarna i fortsättningen inte kommer vara ett dugg rädda för.

Det är uppenbarligen inte bara i Elitserien som föreningar anmäler varandra och lämnar in protester.

Koldings Bo Spellerberg stängdes först av två matcher. Strax innan matchen mot Ålborg sänktes straffet till en match och Spellerberg medverkade därför i Koldings segermatch.

Efter matchen sattes Spellerberg i "karantän" i två matcher, och kommer att missa den första finalmatchen.

Resultatet av det hela blev, med facit i hand, att Spellerberg fick spela en match under sin avstängning.  En match där Koldings seger innebar att Ålborg missade chansen att ta sig till final.

Ålborg har givetvis lämnat in en protest och kräver omspel.

***

Nu har Expressen skrivit om "cirkusen". Länkar till artikeln;

http://www.expressen.se/sport/handboll/1.1576910/en-helt-sjuk-cirkus

Det tog knappt tre veckor för avbytarbänken att locka 1000 unika läsare. Stolt och glad kan avbytarbänken utlova ännu mer läsning framöver.

Serien om regler som Kjell Eliasson och hans armé borde ta en närmare titt på har bara nåt steg ett av (minst) fem. Vidare hoppas avbytarbänken kunna fortsätta gräva i allehanda siffror och presentera tvetydiga analyser av elitföreningarna. När det framåt sensommaren börjar dra ihop sig till premiär så kommer givetvis även avbytarbänken att presentera sin tabell för Elitserien 2009-10 och kommentarer till hur varje lag har skött sig under silly season.

Avbytarbänken hoppas att ni läsare återvänder tack vare att bloggen uppdateras kontinuerligt och att ni iaf i någon mån tycker att läsningen är intressant. Även omröstingarna kommer att fortsätta. En ny finns till höger.

På återseende.

Ps. Var inte rädda för att kommentera blogginläggen, och kom gärna med önskemål vad ni vill läsa om. Alla kommentarer som har ett vårdat språk godkänns. Ds.

Bloggkollegan sturmerfoul.blogg.se tar upp avbytarbänkens sammanställning av klubbarnas grundande, storlek på ungdomsverksamheten och antalet egna produkter i a-laget. Samtidigt efterlyses en sammanställning där publiksiffror och ekonomi tas med i beräkningen. Så för sturmerfoul och övriga. Håll till godo.

Nedan finner ni klubbnamn och en rad siffor, vilka i tur och ordning visar föreningens placering inom följande ligor. Ålder (yngst först), antal lag i föreningen (notera att vissa lag enbart har killar i verksamheten, avbytarbänken tar ingen hänsyn till detta annat än i nedanstående kommentar), egna produkter i a-laget, publiksnitt säsongen 2008-09 och ekonomi (lag 9-14 har negativt eget kapital)

Alingsås 14-6-11-9-6

Drott 6-14-12-8-8

Guif 4-2-6-1-3

H 43 10-8-9-6-9

Hammarby 8-13-14-11-14

Lindesberg 12-4-1-5-2

Lugi 9-3-4-3-11

Redbergslid 4-7-13-12-12

Skövde 3-8-9-2-3

Sävehof 11-1-6-7-4

Trelleborg 7-10-4-13-7

Tumba 13-5-8-14-10

FK Ystad 1-12-1-10-13

Ystads IF 1-11-1-4-1

Hoppas att ni inte blev yra av alla siffror. Egentligen är inte varje förenings enskilda siffra särskilt intressant. Sambandet mellan sifforna är det dock. Avbytarbänkens teori i tidigare inlägg var att det fanns ett samband mellan föreningens ålder och storleken på ungdomsorganisationen, vilket skulle ge fler egna produkter. Siffrorna visar att avbytarbänken inte var helt fel ute, men inte heller helt på rätt väg.

Sturmerfouls teori som ligger till grund för de nya siffrorna är mer på rätt väg. Teorin är att det finns ett samband mellan storleken på ungdomsverksamheten, publiksiffor och föreningens ekonomi.

Den förening som sticker ut är Ystads IF. Enda bottennappet är antalet lag i föreningen. Dock är Ystad en killförening (frånsett yngsta flicklaget) och siffran blir därför ganska ointressant. Egentligen borde den dubblas för att jämföras med de föreningar som har både flickor och pojkar i verksamheten. Toppnoteringar både vad gäller egna produkter och ekonomi. Publiksiffran ligger precis under topp tre.

Även Guif visar fina siffror. Trots att föreningen bara är sexa i ligan över egna produkter så stämmer sambandet även här. Det stora flertalet av spelarna är från Eskilstuna, även om de inte har Guif som moderklubb. Hemstadens pojkar ger mer publik och trevligare läsning för kassören.

Lindesberg visar att egna produkter ger hyffsat med "hemmapublik" (spelar i Örebro) och god ekonomi. Egna produkter får sällan lika hög lön som inhämtade spelare. Därmed inte sagt att det fungerar så i LIF.

Redbergslid och Hammarby bekräftar teorin, fast omvänt. Få egna produkter, förhållandevis dåligt med publik och usel ekonomi.

Trelleborg är det ojämnaste laget i sammanställningen. Många egna produkter, usel publiksiffra men ändå en ok ekonomi.

Källa för statistiken är HEH, och vad gäller ekonomin SVTs inslag om klubbarnas ekonomi. Avbytarbänken påstår inte på något sätt att ovanstående sammanställning och dess eventuella samband är fakta. Bara ett sätt att se på siffrorna. Det finns säkert fler slutsatser att dra.

Den sedan länge utlovade genomgången av regler som avbytarbänken anser att domarkollegiet borde titta närmare på tar nu sin början. Regel ett - övertrampet.

Egentligen handlar detta inte om övertrampet i sig, utan om domare som är för lata för att titta på linjen. Det handlar inte heller om de relativt få gånger domarna missar ett övertramp, utan om de gånger det blåses övetramp trots att det inte är det.

Främst uppstår denna situation då en mittsexa (oftast) kastar sig in i målgården för att slå in en retur. Om spelaren träffar bollen så godkänns målet åtta gånger av tio. Om spelaren missar bollen, eller inte får den i mål, döms spelaren som över linjen åtta gånger av tio. Avbytarbänken frågar sig då varför det blåses övertramp i de situationerna. Så länge spelaren håller sig utanför målgården så är det inte övetramp. Att domarna ändå blåser beror helt enkelt på lättja. Att signalen oftast är totalt onödig bryr de sig inte om.

Om målvakten får tag i bollen gör avblåsningen ingen större skillnad. Övertramp innebär ju målvaktens boll. Det som kan ske är att målvakten tvekar någon sekund för att försäkra sig om åt vilket håll domaren blåst. Om bollen istället hamnar hos en spelare, som tillhör målvaktens lag, så motverkar signalen hela handbollens tanke.

Situation: Mittsexa vräker sig in och slår bollen på målvakten och bollen går ut till målvaktens medspelare. Domaren blåser för övertramp på mittsex.

Resultat: Spelaren med boll måste, istället för att sätta igång ett uppspel eller en kontring, spela bollen till egen målvakt och kan först efter att ha fått tillbaka bollen försöka hitta ytor för omställning. I det läget är mittsexan med stor sannolikhet redan på väg hemåt. Domarens signal, blåst i ren lättja för att han inte orkar följa situationen till slut, ger det (enligt domaren) felande laget en fördel.

En annan situation som ofta förekommer är när domare blåser övertramp på japaner (luftpass) trots att de inte ens hunnit med att vrida på huvudet och se inhoppet. Varför blåsa i detta läge? Med väldigt få undantag vet en kanspelare exakt var linjen är och trampar därmed inte över. Domarens signal är i detta läge inte bara felaktig, den förstör även ett vackert och publikfriande spel.

Med tanke på avbytarbänkens senaste inlägg kommer Norrköpings Tidning med en mycket vältimead artikel om LIF Lindesberg.

Artikeln tar bland annat upp hur man får fram egna talanger. Följ länken för att läsa. http://www.nt.se/sport/artikel.aspx?ArticleID=5232087