Avbytarbänken vill idag belysa ett ämne som länge legat och väntat på att få dryftas. Ämnet är det populära uttrycket ”köpelag”. Vad är ett ”köpelag”, och existerar de ens inom svensk handboll?

Egna produkter i all ära, men det räcker inte för att nå framgång. Lindesberg bedriver en beundransvärd talangskola och får ofta fram egna spelare till elitlaget. Problemet är bara att LIF aldrig kommer vinna något sm-guld om de fortsätter lita till egna talanger. En och annan egen spelare har spetskompetens, såsom Warvne, men de flesta egna talangerna blir inte mer än medelbra elitspelare. För att nå högre än dagens kvartsfinaler så behöver en klubb som LIF värva utifrån. 5-6 spelare plockas utifrån. Vissa med spetskompetens, andra som mest fyller ut bänken.

Samma strategi kan ses i Skövde och Sävehof, men Partillelaget är ett undantag då de faktiskt kan utmana om sm-guldet. Att lag som passar in på ovanstående beskrivning inte anses vara ”köpelag” är helt klart. Vidare till nästa exempel.

Alingsås vann sm-guld förra säsongen, utan egna produkter i truppen. Istället hade man ett helt gäng spelare som tränats till att bli duktiga elitspelare i föreningen. Spelare som Sjöstrand, Enström och Bliznac var långt ifrån några etablerade elitspelare när de kom till Alingsås från lägre divisioner. Till innevarande säsong har några egna talanger plockats in i truppen, samtidigt som Bernhardsson, Iveland och Aggefors värvats utifrån.

 Sammanfattningsvis ett elitlag med få egna talanger och med många värvade spelare. Dock är bara en spelare köpt, då Alingsås betalade en liten summa för Bernhardsson. Egentligen stämmer en majoritet av Elitseriens klubbar in på ovanstående beskrivning, men i de flesta fall finns en och annan egen produkt i a-laget. Skillnaden är att Alingsås lyckats värva några spetsspelare, främst genom att kunna erbjuda spel i Champions League.

Många hävdar säkert att Alingsås är ett ”köpelag”, eftersom de egna produkterna är få.

Ystads IF är nästa exempel. Några egna talanger och ytterligare några Ystadpågar (men från IFK Ystad), kryddat med spets utifrån. Elitseriens troligen högsta löneutbetalning varje månad och den bäst betalde spelaren i Seifert. Dessutom en tränare hämtad från andra sidan sundet.

Avbytarbänken har aldrig hört uttrycket ”köpelag” om Ystad, och det innebär med största sannolikhet att Ystad inte anses vara ett sådant.

Näst sista exemplet är Redbergslid. ”Unga RIK” gör succé i serien och alla, utom Göteborgspubliken, uppskattar lagets framfart. Hur unga RIKs spelare än må vara så kvartstår det faktum att de egna produkterna lyser med sin frånvaro. Istället har RIK under många år dammsugit Göteborgsområdet och stora delar av övriga Sverige på talanger genom att ”ha makten” över handbollens riksgymnasium. De som läser på Katrinelund spelar i RIK, så enkelt är det. Lönemässigt konkurrerar inte RIK med övriga klubbar, men ser man krasst på det så är inte rekryteringen så annorlunda än hos de lag som värvar äldre spelare.

Sista exemplet är det enda lag som Avbytarbänken anser vara ett ”köpelag”. Eller snarare ”köpeklubb”. Innan dess vill Avbytarbänken bara sammanfatta och kommentera.

Samtliga lag i Elitserien har värvade spelare i sina lag, och många har även betalat en liten summa för någon av spelarna. Senast i den raden är Guif som ju, krasst sett, försöker köpa sig ur krisen. I vilket fall så konstaterar Avbytarbänken att det inte finns några ”köpelag” i svensk handboll. Ingen svensk förening har ekonomi nog att köpa ihop ett lag, och skulle någon ha det så skulle det laget gå rakt igenom serien utan poängförlust och dessutom kunna utmana i Europa. Ungefär som Zagreb nu gör i Kroatien.

Vad som däremot finns är några klubbar som lyckas locka till sig bra spelare genom att erbjuda en bra organisation, god kamratskap, vettig lön och jobb vid sidan om handbollen. Dessa klubbar ses inom handbollen som klubbar som köper ihop sin trupp, trots att inga övergångssummor är inblandade. Jämför med fotbollen där spelare köps och säljs för jämnan, och egna produkter då och då får chansen. Inom handbollen vill vi vara lite väl präktiga och tycker att egna talanger är måttstocken på ett bra lag, samtidigt som vi vill bli tagna på mer allvar. Hade inte varit bättre att ta till sig vissa av fotbollens och hockeyns värderingar och därigenom bli respekterade på samma sätt?

Slutligen det lag som Avbytarbänken anser vara det närmsta vi kommer ett ”köpelag” inom svensk handboll - Hammarby. Inget ont om spelarna, de har långt ifrån de fetaste lönekuverten. Istället har föreningen under många säsonger levt långt över sina tillgångar och är nu återigen ett fall för kronofogden, med skulder både till privata fordringsägare och till staten. Att systematiskt betala ut mer pengar än vad man har råd med, och därigenom sätta både föreningen och sund konkurrens ur spel är, om något, att vara ett ”köpelag”.

Vad tycker ni läsare?