Avbytarbänken har fått en kommentar angående damernas insats i VM. Kommentaren är väldigt lång, och Avbytarbänken väljer därför att publicera den som ett eget inlägg. Förhoppningsvis får texten högre läsning på det här sättet, och troligen misstycker inte textförfattaren.

När undertecknad gjorde damlandslagsreportaget i Handbollsmagasinet precis innan VM så ställde jag frågan i ingresstexten "Om vi frågar lite snällt, kan vi lite försynt få be om en medalj?". Så där lite fjantigt intetsägande för att inte håsa upp möjligheterna eller sätta tryck på tjejerna. Alla runt laget vägrade sätta något mål utåt sett. Det är endast medierna som byggt upp förväntningarna på laget utifrån någon spelare som sagt att ”det är klart vi ska gå långt”. Ingen har enligt mig håsat upp laget. Är det så att bara för att TV sänder matcherna så är det samma sak som att vi ska kräva medalj? Då är vi långt från medieerfarna.

Under samtalen med såväl deltagare som utomstående experter så uppkom det en massa kritiska röster som pekade åt samma håll, nämligen förbundets strategiska och långsiktiga mål för svensk handboll. Där finns den stora skillnaden, och om vi ska tävla med Norge och Danmark behövs en förankrad och uttalad grundstrategi att luta sig mot. Nu vilar det helt enkelt på förbundskaptenerna om det ska bli något. Vem är deras chef? Vem får de stöd av? Ta upp den debatten på AOH.
Är AoH, förövrigt ett fantastiskt handbollsforum rädd för att stöta sig med landslagschef Tjernberg eller Christer Thelin? Ni sitter väl inte i samma båt. Ett samarbete med AoH innebär inte att AoH inte får säga något som kan tas som kritik mot vårt förbund.

Jag och Handbollsmagasinet vill påstå att damlandslaget blivit bortprioriterade av förbundet då man inte fått en enda träningskamp av kvalitet före VM. Det är för mig en gåta att vi inte kan haka på möbelringen Cup i Norge och få tre kanonmatcher på köpet. Det kan inte handla om pengar.
På 50 dagar spelade man alltså inte en riktig handbollsmatch mot ett riktigt lag. Det är skrämmande och av största betydelse för utgången i detta EM. Mycket skrämmande om man också ser till de svenska damresultaten på J och U nivå. Det går åt fel håll för Svensk damhandboll.
Tjernbergs kommentar att "vi har missat det" borde förstoras upp. Hur kan man som landslagschef missa planeringen inför ett mästerskap? Detta borde vara det viktigaste i uppdraget, eller vad ingår i den befattningen egentligen? Laguttagning och scouting?

Herrarna har fått det de önskar, för här har Staffan och Ola tillräcklig makt i svensk handboll för att ställa krav på förbundet. Det är skillnad på förbundskapten och förbundskapten.

En stor varningsklocka är att vi är rädda för att ge oss själva kritik. Inavel kallas det för på en vanlig arbetsplats. Risken för att trampa någon på tårna är uppenbar om man andas lite missnöje i vårt lilla handbollsland.
Vem på förbundet vågar kritisera Per eller Magnus för coachningen? Vem kan ha synpunkter på laguttagningen? Vem håller i tråden? Vem bär ansvaret på förbundet?

Vi kan inte skydda oss själva utan måste lyfta saker som vi på lång sikt kan göra för att finnas med i finrummet på såväl herr som damsidan. Vissa personer måste byta arbetsuppgifter och vi får inte vara rädda för att ge eller ta konstruktiv kritik och ta lärdom av de som faktiskt gör skillnad.

Jag tycker att det Du skriver angående "kvinnohatare" känns lite överdrivet, även om Du förmodligen fått en del riktigt vassa kommentarer tillsänt. Min fråga är också om man ska få kritisera kvinnor i landslaget? Varje gång det inte går som vi svenskar vill, ska det målas på någon fasad av vackrare ord. Det är fult att vara rak, speciellt inom handbollen. Jag anser att vissa av spelarna är för dåligt tränade och att vissa inte skulle vara med i VM överhuvudtaget.

Snacket om att 6 poäng av 10 är godkänt tycker jag inte håller. Kongo räknas inte – ett alldeles för svagt lag, där försvinner två poäng direkt. Danmark räknas inte heller eftersom matchen inte gällde någonting.
Inställning, i synnerhet i handboll betyder allt och danskorna är ett bättre lag än Sverige. Så är det.
Återstår två poäng mot Braslien som vi med ett nödrop klarade av. Det blir inte godkänt.
I alla fall inte på min poängskala. Hade Frankrike besegrats hade betyget blivit minst godkänt. När ska vi börja acceptera kritiska röster? När vi förlorar mot Kongo?

En annan, för mig, svårlöst fråga är hur förbundskaptenerna väljer fyra linjespelare, speciellt som man ställer över en varje match. Detta gör att vi har sex niometersspelare, med mycket osäker form, att tillgå.
Dessutom känns det absurt att inte ha två kantspelare på varje position att tillgå under varje match. Ingen av våra kantspelare är så bra att det ska eller orkar spela 60 minuter. Kontringarna lös med sin frånvaro.

Jag betygsätter spelarna och kommer vidareutveckla analysen i Handbollsmagasinet i februari.

Med förhoppning om att handbolls Sverige börjar arbeta hårdare och tillsammans

Stefan "Höken" Högquist

Dax för självkritik. Avbytarbänkens sluttabell ställs mot tabellen halvvägs.

Ystads placering kan påverkas av hängmatchen. De möter RIK hemma, och Avbytarbänken väljer att tilldöma Ystad två poäng. Halvtiddstabell, med Avbytarbänkens tips inom parentes.

1) Alingsås (2)

2) Ystad (5)

3) Lugi (6)

4) Sävehof (3)

5) RIK (11)

6) Malmö (8)

7) Drott (13)

8) Hammarby (1)

9) Lindesberg (7)

10) Kristianstad (12)

11) Guif (4)

12) Skövde (10)

13) H 43 (9)

14) Helsingborg (14)

Två av Avbytarbänkens tippade slutspelslag är utanför slutspelet. Störtsa positiva överraskning är Drott och RIK. Negativa, Guif. Även Hammarby är ur Avbytarbänkens perspektiv en besvikelse, men Avbytarbänken var ganska ensam om att placera Bajen i topp.

I kväll spelas returen mellan Lugi och RIK. Kan precis som så många andra matcher i denna serie gå hur som helst, men mycket talar för att Lugi förlänger sin svit.