Snabbt och lätt hittade ytterligare tvåsiffrigt antal läsare till Avbytarbänken.

Snart börjar antalet läsare närma sig den nivå som Avbytarbänken eftersträvar. Antalet kommentarer ökar oxå, vilket är mycket välkommet. Lite debatt har aldrig skadat. Från en del håll sägs det att bloggen bara blir bättre, medan andra påstår att det mest kastas paj. Vilka pajer som kastas får andra svara på, men att pajerna blandas med debattämnen och egna reflektioner är Avbytarbänkens strävan.

Skriver detta inlägg i pausen av handbollsklubben. Tyvärr är Perlskog tillbaka. Avbytarbänken börjar även bli trött på att se ryggen på den som pratar.

Avbytarbänken läste nyss kommentarerna i Axnérs senaste blogg och blir uppriktigt förbannad på de inskränkta kommentarer som riktas mot damlandslaget.

"Överviktiga spelfördelare" var en av kommentarerna som gavs. Gulldén och Ahlm är troligen målet för kommentaren. En av tjejerna spelar i världens bästa lag och den andra har en spelförståelse i världsklass. Dessutom lär båda spelarna vara bra tränade. Spelar det då någon roll att de inte ser ut som Thorstensson? Lilla Sverige har inte möjlighet att välja bort riktigt bra spelare bara för att de saknar lite längd. Avbytarbänken håller med om att Gulldén inte är särskilt snabb, men vilken spelare är fulländad? Thorstensson har ett fantastistk skott, men spelsinnet är inte lika bra. Även på herrsidan finns spelare som inte på något sätt är kompletta. Så varför ge sig på damerna bara för att en spelare har mindre bra sidor.

Största problemet är att många sätter sig i tv-soffan och förväntar sig en handbollsmatch på herrnivå. Avbytarbänken förstår att man då tycker spelet är skit och matchen tråkig. Om man istället tar matchen för vad den är så finns möjligheten att njuta även av dammatcherna. Givetvis är det vansinnigt frustrerande att se så många enkla bollar slängas bort, men Sverige är inte värre än andra lag. Hellgren har troligen helt rätt i att ett lag som ligger på väldigt få tekniska fel kan vinna vm-guld. Åtminstonne med ett försvar som Sveriges.

Avbytarbänken läste någonstans att en pojktränare inför sina spelare konstaterat att damhandboll är en annan idrott. Ett idiotisk uttalande. Däremot spelas damhandboll i ett lägre tempo, med lite sämre kvalittet. Reglerna är ju desamma.

De som inte klarar av damversionen av handboll bör låta tvn stå avstängd. De som ändå tittar gör det förhoppningsvis med rätt glasögon på, så kanske vi slipper fler idiotkommentarer kring damernas utseende.

Damlandslaget hade idag chansen att nå ett godkänt vm-resultat redan efter tre matcher. Tyvärr tog man den inte.

Verkar på det hela taget som att svenskorna är lite rädda för att vinna. Laget vågar inte dominera hela vägen och blir för ängsliga när det drar ihop sig. Ett gäng gyllene lägen att få minst en poäng fanns ändå, men då stod fransyskornas målvakt i vägen.

Gabriella Kain gjorde en strålande andra halva, och räddade faktiskt även en del kanstskott. Kain har en förmåga att enbart använda sig av tekniken att skjuta ut höften på kantskott, men jobbade idag mer med benen. Dessvärre föll hon tillbaka i gamla synder på de sista avsluten. Målvaktstränaren måste ge Kain en rejäl duvning, och lära henne att använda höfttekniken i rätt lägen.

Förlusten till trots så har svenskorna stor chans att avancera tack vare Brasiliens seger mot Frankrike. Gäller dock att hålla nere förlust(?)siffrorna i de avslutande matcherna.

Avbytarbänken åkte på lördagskvällen till Nolhagahallen för att bevittna en match som i repris kan bli säsongens sm-final.

Sävehof och kanske Lugi vill säkert ha ett ord med i laget om vilka som ska spela sm-final i maj, men Alingsås och Ystad kan mycket väl vara där. Att döma av gårdagens match så kommer finalen i så fall att bli sevärd.

Kanske var det sista gången Pierre Hammarstrand hälsades välkommen tillbaka med extra lång applåd, för under matchen visade publiken vad man tyckte om Hammarstrands uppförande. Den förre AHK-aren var allmänt grinig och gnällde på domaren så fort en hemmaförsvarare fick kontakt. Dessutom lyckades han gnälla över den tvåminutare han fick i första halvlek. En tvåminutare som egentligen var ett solklart rött kort. Hade domarparet, som i övrigt gjorde en mycket bra match, där tagit rätt beslut så hade antagligen Alingsås hemmasvit fortfarande stått sig.

I spelet var Hammarstrand nämligen mycket bra, och speciellt under sista tio minuterna. Ystad visade riktigt stor moral när de två gånger hämtade in fyramålsunderläge. Kul att se ett lag ändra anfallstaktik så drastiskt och därigenom vinna matchen. Bolin var oerhört bra under matchens slutskede och vann klart målvaktsmatchen mot Kappelin.

Alingsås spelade riktigt bra i försvaret och i uppspelen under 45 min. Sedan märktes det att två niometare saknas, och orken tröt. Bernhardsson var riktigt bra i matchen, men i slutet kom några misstag som helt klart berodde på trötthet.

Hade givetvis varit ännu roligare att se de båda lagen mäta sig med sina starkaste uppställningar. I returen om ett par veckor kanske det blir så.

Återigen kan Avbytarbänken konstatera att Winther är Elitseriens tråkigaste coach. Gnäller konstant på allting, och det är ett under att han hinner med att coacha.

Avbytarbänken hade fel om Alingsås hemmasvit i tidigare inlägg. Enligt AHKs hemsida var den 23 matcher lång.

Lugi har efter Alingsås förlust mot Hammarby tagit över Elitseriens längsta svit.

Alingsås hade innan matchen mot Hammarby elva matcher utan förlust, inkluderat förra säsongens slutspel. Lugi har nu radat upp nio matcher utan att tappa båda poängen och ser mycket starka ut. Ironiskt nog var det just Alingsås som var senaste lag att slå Lugi. 35-23 i Nolhagahallen.

Alingsås har ändå en svit som står sig. 16 matcher utan förlust hemma i Nolhaga. Frågan är om den sviten håller för kvällens möte med Ystad. Bliznac är troligen inte tillbaka och Alingsås har fått en ny skada, på Pontus Johansson. Ystad är däremot ordinarie efter en tids skadefrånvaro. Över tre gånger pengarna på Ystad är ett bra odds.

Det tredje laget som har en längre svit att hålla fast vid är Skövde. Ingen förlust på hemmaplan den här säsongen, och minst två hemmamatcher utan förlust innestående från förra säsongens avslutning. Ger en svit på minst åtta hemmamatcher.

Som en spin-off på gårdagens inlägg tänker Avbytarbänken idag ta sig an Hammarbys ekonomiska situation.

I gårdagens sportsändning på SVT fick tittarna reda på en del intressanta fakta kring Hammarby handbolls ekonomiska kris. Enligt uppgifter till tv-sporten fattas det mellan två och tre moljoner kronor för Bajen.

Att Hammarby har problem är känt sedan tidigare, men att den saknade summan nu växt sig såpass stor är nytt. Summan visar att Hammarby trots sparkrav har fortsatt att leva över sina tillgångar, och således struntat i den ekonomiska plan som Liganämnden förordat. Ändå säger Liganämndens Sture Kullman, efter gårdagens möte med Hammarby, att klubben har "en åtgärdsplan som är ambitiös men realistisk"

Liganämnden bedömer alltså att Hammarby trots en ökande skuld kommer att kunna få sin ekonomi i balans. En balans klubben redan haft flera säsonger på sig att uppnå.

I mars kommer Liganämndens beslut, och det lär innebära att Hammarby får fortsatt Elitlicens. Om så blir fallet så kan Kalle Anka-nämnden lika väl lägga ner verksamheten. Någon ambition att styra Elitseriens klubbar mot sund ekonomi finns ändå inte. Efter beslutet att RIK fick förnyad licens avgick en av Liganämndens medlemmar i protest. De personer som sitter kvar i nämnden verkar vara ja-sägare, och sitter således på fel stolar.

SVTs inslag;

http://svtplay.se/v/1798971/handboll/krisen_annu_djupare_i_hammarby

Avbytarbänken vill idag belysa ett ämne som länge legat och väntat på att få dryftas. Ämnet är det populära uttrycket ”köpelag”. Vad är ett ”köpelag”, och existerar de ens inom svensk handboll?

Egna produkter i all ära, men det räcker inte för att nå framgång. Lindesberg bedriver en beundransvärd talangskola och får ofta fram egna spelare till elitlaget. Problemet är bara att LIF aldrig kommer vinna något sm-guld om de fortsätter lita till egna talanger. En och annan egen spelare har spetskompetens, såsom Warvne, men de flesta egna talangerna blir inte mer än medelbra elitspelare. För att nå högre än dagens kvartsfinaler så behöver en klubb som LIF värva utifrån. 5-6 spelare plockas utifrån. Vissa med spetskompetens, andra som mest fyller ut bänken.

Samma strategi kan ses i Skövde och Sävehof, men Partillelaget är ett undantag då de faktiskt kan utmana om sm-guldet. Att lag som passar in på ovanstående beskrivning inte anses vara ”köpelag” är helt klart. Vidare till nästa exempel.

Alingsås vann sm-guld förra säsongen, utan egna produkter i truppen. Istället hade man ett helt gäng spelare som tränats till att bli duktiga elitspelare i föreningen. Spelare som Sjöstrand, Enström och Bliznac var långt ifrån några etablerade elitspelare när de kom till Alingsås från lägre divisioner. Till innevarande säsong har några egna talanger plockats in i truppen, samtidigt som Bernhardsson, Iveland och Aggefors värvats utifrån.

 Sammanfattningsvis ett elitlag med få egna talanger och med många värvade spelare. Dock är bara en spelare köpt, då Alingsås betalade en liten summa för Bernhardsson. Egentligen stämmer en majoritet av Elitseriens klubbar in på ovanstående beskrivning, men i de flesta fall finns en och annan egen produkt i a-laget. Skillnaden är att Alingsås lyckats värva några spetsspelare, främst genom att kunna erbjuda spel i Champions League.

Många hävdar säkert att Alingsås är ett ”köpelag”, eftersom de egna produkterna är få.

Ystads IF är nästa exempel. Några egna talanger och ytterligare några Ystadpågar (men från IFK Ystad), kryddat med spets utifrån. Elitseriens troligen högsta löneutbetalning varje månad och den bäst betalde spelaren i Seifert. Dessutom en tränare hämtad från andra sidan sundet.

Avbytarbänken har aldrig hört uttrycket ”köpelag” om Ystad, och det innebär med största sannolikhet att Ystad inte anses vara ett sådant.

Näst sista exemplet är Redbergslid. ”Unga RIK” gör succé i serien och alla, utom Göteborgspubliken, uppskattar lagets framfart. Hur unga RIKs spelare än må vara så kvartstår det faktum att de egna produkterna lyser med sin frånvaro. Istället har RIK under många år dammsugit Göteborgsområdet och stora delar av övriga Sverige på talanger genom att ”ha makten” över handbollens riksgymnasium. De som läser på Katrinelund spelar i RIK, så enkelt är det. Lönemässigt konkurrerar inte RIK med övriga klubbar, men ser man krasst på det så är inte rekryteringen så annorlunda än hos de lag som värvar äldre spelare.

Sista exemplet är det enda lag som Avbytarbänken anser vara ett ”köpelag”. Eller snarare ”köpeklubb”. Innan dess vill Avbytarbänken bara sammanfatta och kommentera.

Samtliga lag i Elitserien har värvade spelare i sina lag, och många har även betalat en liten summa för någon av spelarna. Senast i den raden är Guif som ju, krasst sett, försöker köpa sig ur krisen. I vilket fall så konstaterar Avbytarbänken att det inte finns några ”köpelag” i svensk handboll. Ingen svensk förening har ekonomi nog att köpa ihop ett lag, och skulle någon ha det så skulle det laget gå rakt igenom serien utan poängförlust och dessutom kunna utmana i Europa. Ungefär som Zagreb nu gör i Kroatien.

Vad som däremot finns är några klubbar som lyckas locka till sig bra spelare genom att erbjuda en bra organisation, god kamratskap, vettig lön och jobb vid sidan om handbollen. Dessa klubbar ses inom handbollen som klubbar som köper ihop sin trupp, trots att inga övergångssummor är inblandade. Jämför med fotbollen där spelare köps och säljs för jämnan, och egna produkter då och då får chansen. Inom handbollen vill vi vara lite väl präktiga och tycker att egna talanger är måttstocken på ett bra lag, samtidigt som vi vill bli tagna på mer allvar. Hade inte varit bättre att ta till sig vissa av fotbollens och hockeyns värderingar och därigenom bli respekterade på samma sätt?

Slutligen det lag som Avbytarbänken anser vara det närmsta vi kommer ett ”köpelag” inom svensk handboll - Hammarby. Inget ont om spelarna, de har långt ifrån de fetaste lönekuverten. Istället har föreningen under många säsonger levt långt över sina tillgångar och är nu återigen ett fall för kronofogden, med skulder både till privata fordringsägare och till staten. Att systematiskt betala ut mer pengar än vad man har råd med, och därigenom sätta både föreningen och sund konkurrens ur spel är, om något, att vara ett ”köpelag”.

Vad tycker ni läsare?

Nu har Handbollsmagasinets skribent svarat på Flincks inlägg om Handbollsmagasinets lögn, och skribenten visar återigen inkompetens.

En Stefan Högqvist har tydligen skrivit skiten, skrev Flinck som avslutning i sin blogg.

Avbytarbänken frågar sig om det är så att den som skrivit artikeln i Handbollsmagasinet är Mr. Tumba, Stefan "Höken" Högqvist. I så fall borde ju Flinck veta vem skribenten är.

Det sorgliga i det "krig" som nu startat är att Högqvist blandar ihop Flincks åsikter med de kommentarer som skrivits i bloggen. Dessutom skriver Högqvist att Flincks namn knappast är pseudonymt med handboll...

Synonymt måste vara ordet som skribenten menar, och bevisar med den meningen vilken klass texterna i handbollsmagasinet håller. Nu är det dock inte textförfattarens fel, utan redaktörens som väljer att publicera svårlästa texter.