Talen i rubriken är beviset för att slutspelsserien inte blev vad många hoppats.

Som ni förstår är talen publiksiffror. Mer exakt de tre sämsta under slutspelsserien. Totalsnittet landade på 1317 personer. Att jämföras med grundseriens 1452 åskådare per match. Således ett publiktapp. Jämfört med förra säsongens kvartsfinaler är tappet nästan 400 åskådare. Inte vad HEH och klubbarna hoppats på.

Grundproblemet är att två lag var hopplöst avsågade redan efter två omgångar. Hur ska klubben då kunna locka publik till sina två återstående hemmamatcher? För Malmö har troligen slutspelsserien inneburit ett ekonomiskt minus.

Ingen kan egentligen lastas för misslyckandet. Slutspelsserien var en ny tanke som klubbarna stod bakom. Problemet är att Arne Johansson försvarar idén med näbbar och klor. Inse istället att det var en felaktig satsning där alla är medskyldiga. Ingen begär ett facit på förhand, men nu gäller det att omgående skrota idén och hitta nya eller gamla lösningar.

Ekonomisk tapp är en sak, det sportsliga ett annat. Största förloraren i den nya slutspelsserien är Alingsås. En kvartsfinal i det gamla systemet hade inneburit match mot Skövde eller Malmö och en hyfsat enkel resa till semifinal. Nu ställdes Alinsgås istället mot heta Drott och Guif. Ingen lätt uppgift ens med tre bonuspoäng. Vi ska dock inte glömma att Alingsås alldeles på egen hand missade avancemang genom två sämre insatser mot Drott. Det är inte systemets fel.

Vinnare är lagen som går till semifinal, varav tre är riktiga publiklag. I Eskilstuna, Halmstad och Ystad blir det fest. I Partille blir det som vanligt. Förhoppningsvis kan båda serierna spelas till åtminstone fyra matcher.

Det är inte bara publiken som tappats. Även slutspelsnerven har gått förlorad. Spelet har inte varit i närheten av så fysiskt som vi vande oss vid under fjolårets slutspel. Efter tre omgångar låg utvisningssnittet under grundseriens. Detta trots att domarna i många fall känts petigare än i grundserien. Troligen har domarna gått in med inställningen att det kommer bli tufft och sedan plockat ut spelare för småsaker i förbyggande syfte. När spelarna sedan inte höjt nivån så har domarparen fortsatt att hitta småsaker, men totalt sett har utvisningarna ändå blivit färre.

Vidare avslöjandes det nya systemets sårbarhet rejält i sista matchen. En Ystadvinst mot Sävehof med tillräckligt många mål hade inneburit en förlorad hemmaplansfördel. Snacka om Kalle Anka. Nu bänkade istället Winther sin förstasexa vid femmålsledning. Båda lagen fick ju ändå hemmaplansfavör. Drott har vunnit fem av sex matcher men får ändå börja borta. Kalle Anka på nytt. Slutspelsserien i sig hade kunnat funka med ”rätt” resultat. Rankingen inför semifinalerna känns däremot som något som kladdats ner på en lapp framåt småtimmarna på HEHs firmafest.

1942, 2514 och 3137 är desto roligares siffror som visar att matcherna som gäller något drar publik. Problemet är som ovan beskrivet att de betydelselösa matcherna drar ner snittet. Intresset finns alltså så länge matcherna är betydelsefulla. Gäller således att hitta en lösning där fler matcher betyder något.

Avbytarbänken har ingen lösning på problemet, men givetvis några tankar. Bäst av sju matcher i kvartsfinalerna och kanske även i semi är första tanken. Ger minst två hemmamatcher för det sämre laget. I Malmös fall hade andra hemmamatchen gällt något även om ställningen varit 0-3 inför fjärde matchen.

En annan fundering gäller hur lag nio och tio kan bjudas in till slutspelsfesten. Låt dessa lag spela bäst av tre mot lag sex och sju. Vinnaren får plats i kvartsfinalen. Minst en hemmamatch för lagen som tidigare hamnade i ingenmansland, och dessutom chansen att få fler hemmamatcher i kvartsfinalen. Med detta system skulle bäst av fem matcher räcka i kvartsfinalen. Lag ett till tre väljer sedan sitt motstånd som vanligt. Kanske kommer de sämre lagen mer slitna till kvartsfinalen, men det är priset man betalar för att inte placera sig bättre.

När Avbytarbänken sammanfattar sin egen utvärdering så är det solklart att slutspelsserien ska skrotas. Ändå finns en kluvenhet. Tanken är i grunden god, men måste förfinas. Trots detta vore det bättre med en återgång till det gamla systemet. Kanske med någon förändring.

Semifinalerna är i vilket fall orörda och förhoppningsvis kan vi se fram emot tio hårda fighter.

I morgon håller HEH medlemsmöte. Återstår att se om det blir några stora förändringar.

Expressen-Josefsson skriver att det finns ett förslag att utöka till 32 matcher. Avbytarbänken kan bekräfta. Förslaget känns dock inte särskilt genomtänkt av de tre klubbar som står bakom. En godtycklig poolindelning är största problemet.

32 matcher i grundserien plus sex slutspelsseriematcher eller minst tre kvarstfinaler, plus 3-5 semifinaler och final, plus eventuellt CL-kval (3 matcher) plus 10 CL-matcher för Sveriges respresentant ger 52-57 matcher om laget även spelar sm-final. Lägg till landskamper för några av spelarna så snackar vi värre schema än Bundesliga. Toppen med många matcher för lagen som inte slåss i CL men den trupp som ska klara över 50 matcher måste breddas. Då krävs ekonomiskt stöd från förbund eller HEH för att kunna bredda truppen. 50 matcher kan dessutom inte klämmas in under nuvarande serieperiod.

Andra saker som bör tas upp under mötet är tv-sändningar, HEHs objektivitetspolicy mm.

Någon mer som såg Caperio Täby-Dannes "kupp" i Sportnytt igår?

Danne har fått ta emot diverse hot från AIK-grobianer för något uttalande inför semifinalen lagen emellan. Efter gårdagens seger fick Danne frågan om han nu tänker ligga lite lägre inför finalen.

- Nä, för då får innebandyn ingen mediatid...