Som utlovat i tidigare inlägg ska Avbytarbänken försöka komma med några konkreta tankar om vad som kan göras bättre kring våra elitmatcher.

Avbytarbänken har inte tidigare behandlat arrangemangen i stort, utan ägnat mest tid åt matchprogramen. Undertecknad har dock varit runt på tillräckligt många arenor för att kunna bilda sig en uppfattning om vad som fungerar och inte.

Marcus Haglund hävdar ( http://www3.idrottonline.se/templates/NewsPage.aspx?id=483822 ) indirekt att matchprogramet inte är så viktigt för att locka folk. Avbytarbänken håller med, men ändå inte. Ingen extra publik lockas till arenorna med matchprogramet, såvida det inte går med som bilaga i den lokala tidningen. Däremot är Avbytarbänken övertygad om att matchprogramet är en av de kriterier som ny publik väger in när de beslutar om de ska gå på handboll igen. En central del i arrangemanget. Om man inte ens kan öppna programbladet och se hur gammal "den där nummer åtta" är, så faller mycket av intresset. Lika illa när inte ett ord finns att läsa inför matchen. Att vara på plast halvtimman innan match, hinna läsa in sig på någon av de intressanta spelarna och sedan identifiera honom bland de uppvärmande tillför en hel del för många.

Lika viktigt är en proffsig matchspeaker. En kort intervju innan match med hemmatränaren, bortadito och/eller en intressant person från läktaren. Kanske är förbundskaptenen på plats (gäller inte för tillfället då Staffan aldrig skulle ställa upp) eller något utlandsproffs på hemmasemester. Lyfter arrangemanget avsevärt.

När sedan matchen kommer igång har speakern en viktig roll i att sakligt och säkert informera om vad som sker på planen. Allt för många speakers tror att deras främsta uppgift är att vara någon form av publikledare och uppmana densamma att klappa händer. Sanningen är att många skrattar åt den typen av speakers. När man dessutom, som på en arena milen utanför Göteborg, spelar så hög musik att den mest inbitne discobesökaren håller för öronen så faller hela speaker/musik-delen fullständigt. Med rätt speaker och rätt musik så skapas stämningen i samspel med det som sker på planen.

Inspringet är ett inslag där de flesta klubbarna förstått vad det handlar om. Kan göras bättre på de flesta arenor, men här finns inga större problem.

Avbytarbänken har egentligen inget problem med knattematcher i pauserna. Problemet är att knattematcher bara används när pauserna inte kan fyllas med något vettigare. Avbytarbänkens tanke är istället att leja ut hela arrangemanget till någon av sponsorerna. Låt ett matchvärdskap kosta lite mer och ge sponsorn rätt att nyttja all "dötid".

De nya moderna arenorna ger stor möjlighet att ha en minimässa timmarna innan match. På plats finns i snitt 1200-1300 potentiella försäkringstagare, bilköpare, dagligvarushoppare, eller vilken bransch sponsorn nu företräder. Pausen lämpar sig alldeles utmärkt för utlottning av presentkort, eller för att presentera vinnaren i sponsorn matchunika tävling. Vill inte sponsorn själv stå för underhållningen kan de passa på att bjuda publiken på något extra. Kan vara allt från trollkarl till känd artist.

Se även till att alla i publiken har nära till en kiosk, och inte behöver lämna hallen för att köpa sitt kaffe. Närheten gör att fler handlar och detta ger större inkomster till arrangören. Ett enkelt kaffebord med tilltugg räcker. Plastmuggar är förbjudna. Papp duger gott.

Vad gäller mat och dryck så bör det vara ett givet inslag. Finns bara utrymmen för mingel ett par timmar innan match så ska det finnas mat till vettigt pris och gärna öl. Dessvärre är vi i Sverige väldigt restriktiva med ölservering, och framförallt är det alldeles för många som inte kan skilja på några öl till matchen och att supa sig dräggfull och störa övrig publik. Maten kan kännas som en belastning för arrangören, men med catering behöver inte arrangören fundera mer över den biten.

Avslutningsvis sätter Marcus Haglund i sin krönika rejält fälleben för sig själv. "...måste vara så jäkla urtrevlig mot press och annat löst folk", skriver han angående vilken roll han inte vill ha under arrangemangen.

Förhoppningsvis tycker Haglund ändå att pressen har en viktig roll. Sorteras Haglund inte själv in som press? Är han själv löst folk? Lite respektlöst uttryckt tycker Avbytarbänken. Det lösa folket i tidningar och tv är trots allt kanske de som främst säljer in arrangemangen till nya åskådare. Är inte pressen nöjd, tv på plats eller radioreportern glad så sprids ingen positiv bild.

Hur vi på handbollsarenorna hanterar pressens representanter är ett ämne för sig. Kanske får anledning att återkomma i ämnet.

Ett tag sedan senaste betyget till ett matchprogram. På förekommen anledning kikar Avbytarbänken denna gång igenom HK Malmös program.

I HK Malmös programbald finns det man kan begära. Om iläggsblad är priset som får betalas för lite matchunik text så får det vara ok. Trist är det i vilket fall.

En hel del text om föreningens olika delar och en del bilder. Spelarprofiler på alla spelare. Kul med "ögonmarkering" i laguppställningen på de spelare i bortalaget som anses värda en extra titt.

Egentligen bara ett klart minus. Programet är rörigt och spelarprofilerna känns inklämda där de råkar få plats. Fem på ena sidan, tre på nästa och ytterligare fyra på nästa uppslag. Programet hade lyft ytterligare med lite sund disposition.

Format: A4

Sidor: 16 + 2 (iläggsblad)

Reklam: 8

Info: 1,5

Redaktionell text: 3

Matchunik text: 0,5

Layout: 1

Helhetsintryck: 3

Totalt: 2 +