Dagens matcher bloggas om i morgon.

Då finns tid för skrivande. Tills dess - reflektion.

Domarinsatser är ett kärt ämne bland idrottsfolk. Hands- och offsidesituationer i fotboll i synnerhet. Handbollens rättsskipare är inte ens "i allmänhet" vad gäller medial bevakning.

Det är inte heller pressens roll att göra domare till syndabockar. Det klarar fans och spelare av alldeles själva. Handbollens fördel är att en enskild situation så gott som aldrig avgör en match. Inom handbollen har vi ett hundratal situationer per match. Fotbollen har tre eller fyra.

Vad som ändå förvånar Avbytarbänken är att domarinsatsen så sällan diskuteras i handbollssändningarna. Jämför tv-matcherna Guif-Alingsås och Guif-Skövde. I den förstnämnda gick domarparet in med slutspelsinställningen att det skulle smälla i varje situation. Resultatet blev en handfull gula kort och fem utvisningar under den första kvarten, i en match som inte på något sätt var ful. I Guif-Skövde inträffade i stort sett likartade situationer. Denna gång tog dock det eminenta domarparet Kurtagic/Wetterwik situationerna för vad de var och lät spelarna avgöra matchen.

Domarnas insats i den sistnämnda matchen var en av de mest prickfria Avbytarbänken skådat. Per Johansson gav helt riktigt domarparet cred i flera situationer, men kanske vore en studiohyllning på sin plats. I den första matchen kunde man istället frågat sig om inte domarnas inställning i början av matchen faktiskt hade med matchutgången att göra?

Framför tvn, med repriser, är det lätt att avgöra domarnas rätt och fel. På plats i hallen är det mesta mot hemmalaget givetvis fel, och ska så vara. Publikens inverkan är en del av sporten.

Det som detta domarinlägg till slut mynnar ut i är följande; Tittar domarparen på video efter matcherna. Lär de av sina misstag och tar med sig lärdomar och korrekta beslut till nästa match, eller sträcker sig elitdomarnas utvärdering till en klapp på huvudet av delegaten och en räkning till hemmalagets kassör?